Till tjejen vi inte vet vem hon är längre, vart tog DU vägen? 
vårt liv suger, just nu iallafall, just nu i denna sekunden, känns allt skit. 
vi vet inte varför, för egentligen är allt så fruktansvärt bra, men ändå är det en enda sak som trycker ner all energi och glädje som försöker komma fram. Bara på grund av en enda sak, en enda, den enda saken som någonsin kan få mig att må på detta sättet som jag gör just nu, i denna sekund, när vi skriver detta. Jag hade Aldrig känt så här innan, sen hände du. Det är en väldigt konstig känsla som inte går att sätta fingret på, det går inte att förklara och det går inte att förstå om man inte har känt det. Det känns som att det är något som tränger in i huvudet på mig och äter upp allting innifrån, det går inte att tänka, allting blir bara fel, det känns som någon konstig huvudvärk, konstant påfrestande. Det är svårt att andas, får inget syre till hjärnan känns det som, som att allting kommer explodera vilken sekund som helst. Som en magnetisk klump som drar åt sig allting som är bra och spottar ut en massa sjuka tankar och känslor som inte går att kontrollera, det gör mig olycklig på något sätt och allting omkring mig blir helt suddigt och obekvämt. Jag stöter bort allt och alla, . Allt detta var ganska lätt första gången du lämnade, andra och tredje, då kunde jag fortfarande kontrollera det, men jag började tänka; om en gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket, och tre gånger.. är en vana? Är det allt jag är för dig? , fjärde och femte, var det hur lätt som helst, jag blev bara helt tom, som att jag inte brydde mig överhuvudtaget, men klart att jag gjorde det, för du kommer alltid att betyda en massa, men ändå brydde jag mig inte det minsta, jag tänkte bara; jag kan inte bli sårad fler gånger, det är helt omöjligt, det hade nått det stadiet att jag kände att nu kvittade det. Jag accepterade att det helt enkelt inte funkade, allting var bra, hur lungt som helst, jag trodde inte att det betydde något för dig.  Men sen helt plötsligt blev du helt annorlunda, det kom som en stor chock! Jag visste inte hur jag skulle ta det, utan att det betydde något och inte vet jag, det gjorde/ gör det kanske inte heller, hur ska jag kunna veta? du berättar aldrig någonting, säger aldrig vad du känner, och då är det svårt som fan för mig att veta vad du vill eftersom du helt plötsligt bara kan för dig att bara skita i allt utan att säga något. Och om du inte är dum borde du fatta att jag tycker om dig och har alltid gjort, annars hade jag aldrig gått tillbaka till dig varje gång, om och om och om och om igen.. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, jag vet inte riktigt vad jag ville ha ut av denna texten, kanske att du skulle läsa och fatta?  kanske du fattar men iallafall kommer det inte att förändra ett skit, kanske göra allting värre? . Om du nu läser detta, och om du bryr dig, om du ens bryr dig det minsta om oss, säg något eller  bara visa att du verkligen bryr dig för en gångs skull, snälla, det är allt jag kräver, det är försent nu, det är försent att gå tillbaka till det som vi hade för några veckor sedan, det går inte, du har klyddat till det igen och denna gången kan du reda ut det på rätt sätt? Vad du än skulle säga, skulle det vara bättre än att inte säga något alls.
Det skulle gå , det skulle kunna va bra, bara vi bryr oss, vill och visar.


inga namn kommer nämnas, ville bara dela med mig av denna texten,för det kanske finns många som känner igen sig i det som vi (några tjejer) har skrivit ihop till vår kompis. (?)